Ja det är just vad jag gör, ödslar energi på något som jag egentligen bara ska ignorera...
Börjar sakta komma ditåt men det är svårt...
Jag ger mycket kritik och spyr mycket galla på hur saker hanteras och jag får höra hur kass jag är som inte lägger energin på att se mina egna fel!
Ifrågasättande av vad för slags mamma jag är när jag citerar från boken "överlevnadshandboken för skilda föräldrar med gemensamma barn" om hur den säger att man ska göra...
Att jag är kass som förmedlar vidare det barnen säger till mig om hur de upplever situationen, att pappa inte frågade om det var ok att han sov borta och hur de säger att pappas tjej kom och åt sen åkte de ifrån oss...
Att pappa är svår att få kontakt med f för han är fast i tele/dator/platta...mm
Saker som jag helt klart kunnat hållt käften om men valde att förmedla det!
Om jag gjorde det på ett smidigt sätt, nä det var inte fint inlindat i det smset/smsen jag skickade...
Nä jag är ingen smidig person, jag blir nog värre än ett lejon när det gäller mina barn...
Sen är det även inblandat att jag förlorat en (för mig iaf nära vän) sedan 20 år så även det spelar nog in i hur jag beter mig/formulerar mig...
Jag är absolut inte felfri och jag har aldrig hävdat att jag är det...
Tänk på prioriteringarna man gör, barn är bara barn ett kort kort tag, man får ta vara på det för det kommer inte tillbaka!
Vet inte om det är jag som är knas men idag satt jag och samtalade med en person (som inte har några barn) och denne hade träffat en person som bor långt bort och denne har barn! Sa då att då blir det flytt för dig då? Nä det får bli nånstans mitt emellan så jag kan jobba kvar på mitt jobb... Men då sa jag att barnen går väl först och de ska ju inte behöva rivas upp... Jobb kan man få på de flesta ställen bara man vill...
Börja fundera på om det är jag som tänker fel eller vad är det...