Sitter på bussen denna tidiga morgon, på väg till jobbet! Mitt "nya" jobb som jag varit på i 2 veckor snart!
Känns bra, nog märkte man att de inte var super glada att jag kom men men så är de "gamla" gringubbarna till all förändring;-)
När det gäller hemma och barn fronten så har det i helgen varit "kaos"... Fick samtal om att min minsting betalt för diverse fotbollskort, riskakor och sen uppdagades det att han även betalt för att "kompisar" skulle dela skåp, knyta skor eller bara leka med han...
På fredagen när detta kom till min kännedom så gick jag (efter många lögner från han) ner på en barnnivå och var så arg och besviken! Höjde rösten, slamrade med tallrikar mm... Skämdes så i efterhand och fick självklart sitta och förklara och be om ursäkt för mitt beteende...
Det som fick mig att explodera var lögnerna från minstingen och sen fick han även ut för allt jag samlat på mig gällande hans pappa...
Helgen fortsatte med lögner men dessa kunde jag hantera på rätt sätt och så här i efterhand kan jag ha något att jämföra med till minstingen, hur blir mamma när man ljuger och hur blir jag när man talar sanning...
Allt detta fick jag hantera själv såklart, för deras pappa är inte närvarande eller finns när de är hos mig (iaf inte längre)
Han kom visserligen och pratade om det som hänt mellan oss och jag kunde spy ur mig allt om vad jag tycker om hur han beter sig, hur jag beter mig och fråga varför det ska gå så snabbt med den nya (med barnen)...
På måndagen fick jag ännu en sak till mig och minstingen hade ljugit igen, smsade till hans far och sa att jag behövde prata med minsting igen!
Då helt plötsligt ville han vara med och hjälpa till! Men fadern förstod nog att han var inte önskvärd av mig i denna diskussion som han ej tagit del av under helgen så han stod tyst iaf!
Summa sumarum är att även vi vuxna kan bete oss så förbannat löjligt och måste kunna erkänna det för våra små...

Idag var en sån dag som fick mig att explodera!
Små saker som har samlats på och all irritation gällande deras far fick mig att flippa ur!
Fick samtal från en föräldrer till min minstas klasskompis som undrade om jag visste att M gett hennes son 250:- för 2 riskakor och 1 fotbollskort! Nä självklart hade jag ingen aning och bad att få prata med M själv och sen ringa upp igen!
Efter en lång diskussion med normal samtalston (något irriterad) så får jag ur M att han gjort detta! Han får plocka ihop kort/korten och jag frågar om han betalt fler personer i skolan etc... Nä då ingen mer...
Efter ett tag kommer klasskompis och förälder upp och lämnar pengar och M lämnar över korten!
Men då kommer det fram efter ett tag att det är bara 1 av de 13 kort som M ger över som är dennes... Än en gång har M ljugit!
När de gått får jag reda på att M ska betala en annan kille 600:- för dessa kort!
Här någonstans är mitt tålamod, brist på mat etc slut och jag exploderar... Börjar gapa och ifrågasätta varför han ljuger när han vet att det är då jag blir extra förbannad... Mmmm...
Efter ett låååångt tag så lugnar jag mig, min stora pojk har gråtit, fredagsmyset är förstört...
Till slut kan jag förklara hur besviken jag blir på M när han gjort som han gjort och att han ljugit flera gånger fast han haft möjlighet att tala sanning! Sen förklarar jag hur besviken jag är på mig själv som beter mig så här, som inte kan behärska mig mm!
Fan jag blir så less på mig själv, klarar av att hålla mig lugn hela veckan men sen så går det inte... Tycker synd om mina barn som får utstå detta...

Ja idag har man fått "välkomna" och gratulera till barnens pappas nya flickvän från den 6/8!
Jätte roligt och bra med en vad jag vet trevlig tjej!
Tog ganska "lång" tid innan det blev ändrat relations status på Facebook... Ja menar allt annat har ju gått med rasande fart, barnen har ju fått dela sin pappa med henne ganska stor del av "pappa" veckan etc... Men vad vet jag, pappan lovade ju att det skulle tas lugnt med barnen och det har ju efterlevts... Undrar när flytt kommer och när bebis etc kommer...
Men jag är glad för hans skull att han träffat någon och glad att jag fått bevisat än en gång hur patetisk ham är när det kommer in någon i hans liv! För nu vet jag att han bara kommer med tomma ord!
Oskar sa till mig igår att han har det så bra nu, ja va roligt svarade jag och undrade om det var något speciellt han tänkte på, ja nu när vi bor lila mycket hos dig och pappa... Har funderat på det ett tag och jag tror han är rädd för att pappa ska välja "bort" dom igen, att de ska bara vara hos han varannan helg igen...
Frågade han idag om han visste när pappa ska bygga så de får varsitt rum som hos mig, det visste han inte och hade inte heller frågat för man måste ha pengar för det...

Men jag välkomnar denna nya och ger varnandes ord: såra inte mina barn! Välkommen

Måste nog inse att det kan vara sista terminen min äldsta son tävlings simmar, om nu inte ett under händer och han blir helt såld på det!
Han är så duktig och det känns hemskt, men vill ändå inte tvinga han om han inte känner i hjärtat att det är detta han vill. Lite "tvång" har det ju funnits från ens sida, så mycket som det behövs för att se att han gillar det och fortsatt! Men igår sa han att när de kommer börja simma fler dagar i veckan så vill han sluta...
Ja vad ska man säga...

Ja vad fasen ska man säga när ens barn berättar att deras pappa basunerar ut att han sovit hos henne de 4 veckor de varit hos mig! Vad har våra barn med det att göra?
Och att pappa även sagt att han kommer berätta när han ska flytta!
Vad är det för j*vla idiot jag har barn med?!
Jag trodde han lärt sig sin läxa sen förra gången men nu är det fanimej värre! Våra barn är äldre och förstår mer vad som händer!
Han verkar tro att man kan göra hur som helst fastän man har barn!
Våra barn har jag satt främst jämt, flyttat till det område vi bor i för deras skull, så inte de skulle behöva rivas upp från sina kompisar mm!
Vart har han egentligen tänkt att flytta, till henne på Hisingen, eller hur! Kommer inte på fråga, hon har inga barn så då ska väl hon flytta in hos dom inte fan ska man riva upp barnen!
Fattar inte vad han är för en jävla idiot...
Alla mina onda aningar besannas mer och mer... Fan fan fan

Japp, helgens jobb avklarat! Hem och fixat med tvätt, köttbullar, målat klart byrå och fixat ALS bucket challenge?
Sitter äntligen i soffan och avnjuter en kopp te!
Funderar och tänker som så här: om något känns rätt så behöver man inte ha bråttom, för då har man all tid i världen! Eller tänker jag fel..?!
Att säga/lova en sak och titta en person in i ögonen för att sedan veckan efter göra precis det som du lovat att inte göra är totalt värdelöst!
Barn är inga leksaker och absolut inte mina!
Att ta det lugnt är för mig att vara med mina barn själv på min vecka, att inte kasta dom in i ett helt nytt liv...
Umgås med den nya och njuta av denne på de "fria" veckorna och ändå finnas för mina barn! Inte ha panik med allt, för som sagt känns det rätt så är det inte bråttom för man har hela livet framför sig....

Japp då blir det 2 dagars extra jobb, måste få in till restskatten på 7904:- ?
Första gången i mitt liv jag fått restskatt och förhoppningsvis sista...
Lyckades betala in 1900:- nu iaf så det ser bättre ut iaf!

Hur skadad är man när man efter 3 månader fortfarande kommer ihåg koder etc på objekt på extra jobbet?
Hoppas på en god helg med fina arbetskamrater!

1 veckan på jobbet avklarat efter 2,5 månaders sjukskrivning:) känns bra!
Tände skåpet idag och såg nog ut som en riktig luffare när jag cyklade med allt till nya stället...;-)
På måndag blir det nya äventyr...

När det gäller barnen och deras far så är läget detsamma, känns oerhört mycket i en när man får se än en gång hur lite man är värd, som vän och mor till ens barn... Men det är nog, 2 gånger räcker!
Skyddar mig själv och avskärmar mig helt...
Måste ladda batterina nu så inte barnen blir lidande bara, de är mitt allt och de finns alltid hos mig <3