japp, jag har varit tyst här några dagar! Inte haft behov på samma sätt att skriva!
Var hos min arbets psykolog förra veckan, blev såklart mycket snack om situationen med barnens pappa mm!
För att göra det kort så fick jag till mig att försöka lägga allt åt sidan och bara tänka på barnen som är offer i detta! Ja det är så sant som hon sa, de blir tvingade in i nya situationer och möten med nya människor och då ska vi föräldrar göra det så bra som möjligt för dom!
Hon sa till mig att jag borde säga till J att vi drar ett streck över det som varit och ser framåt men att även poängtera att jag gör det för barnen och inte för honom!
Sagt och gjort så funderade jag på detta på väg hem och gjorde slag i saken! Ringde upp J och sa precis så! Det mest skrattretande var att han inte förstod vad som han skulle ha kunnat gjort som varit svårt för barnen.. Ja ingen raketforskare där inte! Men men jag poängterade att det var enbart för barnen och absolut inte för han!
Lyckades i helgen (till barnens stora lycka) få med han till Liseberg med oss, iaf 3,5 timma innan han skynda iväg! Kändes underbart att se våra barn så glada, å jag kan lova att det var inte för karusellerna!
När det gäller mina barn så är jag nog beredd att göra vad som helst för att de ska må så bra de bara kan, jag kanske inte gör rätt först men jag tänker, analyserar och försöker rätta mig så det blir bra!
Jag önskar/kräver/vill att andra ska tänka/göra samma men måste för det mesta inse att det inte faller sig naturligt hos folk i allmänhet!
Det viktiga är iaf att tänka på att barn är bara barn ett kort kort tag och den tiden går aldrig att få igen... Man får njuta av varje sekund som man får slita sitt hår;-)))