Min sommar har präglats av sjukgymnastik efter operation av min axel... Sedan problemen ökat (i vintras) så har mina hjärnspöken härjat ordentligt! Barn som frågar varför måste du opereras mamma, att behöva förklara att jag utsatts för misshandel för en massa år sedan!
Frågor från dem hur och vad som hände, var det en tjuv (nej, fast jag önskar det många gånger), frågan mamma kan du visa hur axeln förstördes etc...
Jag vill inte minnas, det gör ont att minnas, det tar en massa energi att minnas eller att försöka att inte minnas, energi jag behöver för att orka sjukgymnastik, orka vara mamma, orka vara vän och kollega...
Det är jobbiga minnen som kommer, den kvällen efter krogen, bråket s jag inte minns mycket av men rädslan och smärtan när min arm dras bak i polisgrepp, hur armen sen dras uppåt i det läget, knakandet...
Hur jag lyckades ta mig loss vet jag inte men jag kommer ihåg hur jag sprang ner för några trappor och låste in mig på en toalett, livrädd när jag hör personen på andra sidan som bankar och försöker ta sig in, vet att dörrar gått sönder innan... Ringer i panik mina föräldrar som är uppe i Dalarna tror att jag kommer dö om personen tar sig in... Glömmer nog smärtan ett tag!
Dagen efter känner jag bara enorm smärta och tomhet, vet inte hur jag ser ut men en annan person kommer och jag minns att denne utbrister men herregud hur du ser ut...

Denna person anmälde jag aldrig, jag funderar om mitt liv sett anorlunda ut då!
Tänker på alla ekonomiska förluster jag gjort pga av denna person, alla sjukvårdskostnader, läkemedel, förlorad arbetsinkomst! Hade jag anmält hade jag även fått skadestånd för psykiskt lidande, skador etc...men minnena de går aldrig bort...
Har svårt med för fulla personer, jag fryser in i märgen då...
Kommer det försvinna eller ska jag bara leva med det?! Ja det har gått 12 år sedan misshandeln...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nä det syns inte utanpå hur tufft det är att lyckas ta sig upp, ta sig till jobbet, ta på sig uniformen och le åt sina kollegor... Det är en kamp att hålla sig så man inte ramlar över kanten igen... jag har haft tur denna gång, jag har en chef som s...

Idag bad jag chefen dra åt helvete.. Bra, nja fast kändes nödvändigt för stunden. Fick ett meddelande strax efter där han bad mig ringa han igen. Gjorde det och förklarade att för mig är det bra nu, orkar inte ge mer när vi bara får skit. Att få höra...

Japp dagen är här, dagen då vi mammor ska bli uppmärksammade och firade för att vi är just mammor. Vissa tycker det är kommersiellt skitsnack, andra gillar det. Jag gillar dagen, även om jag anser att det är viktigare att bli uppmärksammad andra daga...

Vi genomgår massvis av förändringar på jobbet, vi är upprörda, inte för ex schema ändring utan hur de gör det och hur de behandlar oss... En chef gapade i korridoren härom veckan: ni är inte värda den lön ni får för arbetet ni gör... Idag har jag ar...

Idag var det dags för läkarbesök på handkirurgen, senaste gången jag var där är väl 6-7 år sedan. Är ju opererad *2 i vardera hand för karpaltunnel syndrom, den sista operationen kapades nerver för att jag skulle bli av med smärtan. Nu har sockerdri...